Har lite svårt och fatta hur detta kan ge något men jag har bestämt mig för att ge det en ärlig chans och försöka skriva av mig min smärta och evt. få ett bättre liv.

hmmm bättre liv jag har kämpat som en jävla idiot i snart 40 år och vad har jag och visa för det? Inte mycket jag är en sådan människa som av någon konstig anledning förstör allt som kommer i min väg och då syssar jag främst på relationer till andra människor.

Jag hade skaffat mig allt jag längtat efter sedan jag var en liten grabb, saker som
fru & barn, fast arbete, ok ekonomi med bla gjorde mig skuld fri hos kronefogden.
0
idag har jag inget kvar förutom mina barn ja mina helt underbara vackra barn.
Ja vad hade jag gjort utan dom? Fanns en tid då jag gick genom eld för att dom skulle ha det bra och framför allt ha en "redig" karl till pappa.
Så är det inte längrd när dom kommit hit så känner jag att jag har noll energi och önskar nästan att det blev dags för dom och åka hem igen. Detta ger mig kopiös mängder dåligt samvete och med det kommer ännu negativare tankar som "Dom har det bättre utan dig, Deras mammas nya kille är en riktig "karl" som gör att dom hade glömt dig efter 2 veckor.

Nog för idag imorgon är det helg och det är min jobbehelg.


X